Inskrifter på latin

Sestertius, Gordian III, 238-244 e.Kr, Sear II 8740, Åtsida: IMP GORDIANVS PIVS FEL AVG, Frånsida: SECVRITAS PERPET För en nybörjare kan det verka mycket besvärligt att försöka tyda latinska inskrifter på romerska mynt. Det underlättar naturligtvis inte heller om det är ett svagpräglat eller slitet mynt där delar av texten helt eller delvis är borta. Man lär sig dock ganska snabbt vanliga förkortningar och hur texterna brukar skrivas. Inskrifterna består huvudsakligen av förkortningar och skrivs alltid med versaler. Oftast skrivs texten också ihop utan att separeras av punkter eller andra tecken. Bokstäverna J och U skrivs dessutom ut som I och V. Således skrivs Augustus som AVGVSTVS och Julianus skrivs som IVLIANVS.

Här följer en lista med de vanligaste förkortningarna:

AVG: Augustus. Den mest utmärkande av kejsarens titlar som endast fick användas av den kejserliga familjen. Denna hederstitel fick Octavianus av senaten år 23 f.Kr. och användes sedan av alla hans efterträdare. Ibland kan man se en förkortning AVGG som angav att två kejsare styrde riket.

C, CAES: Caesar. Det ärvda namnet inom den Julianska släkten, som även användes av efterföljande kejsare. Titeln bars också av arvingar till tronen innan de kom till makten.

COS: Consul. Konsul var det högsta ämbetet i romarriket. Normalt valde man två stycken årligen. Det var mycket vanligt att kejsaren själv eller hans arvingar valdes till konsul. Ofta följer en romersk siffra som anger vilken gång i ordningen av konsulskapet det är, tex. COS IV betyder konsul för fjärde gången (notera att det inte behöver vara i fyra sammanhängande år). Eftersom man från historiekällor känner till vilka år en kejsare var konsul så innebär detta att man kan bestämma utgivningsåret för myntet ganska exakt.

D N: Dominus Noster. Vår herre.

DIVI, DIVO, DIVVS: Av Gud, Till Gud, Gud.

F: Felix. Välsignad.

FIL: Filius. Son.

IMP: Imperator, högste befälhavaren. En åtföljande romersk siffra anger antalet stora militära segrar under kejsarens personliga befäl. Detta ger också god hjälp i att kunna bestämma utgivningsåret för myntet.

IVN: Ivnior. Junior, användes då sonen hade samma namn som fadern, kejsaren.

P, PIVS: Pius. Plikttrogen, gudfruktig.

PP, PERP: Perpetuus. För evigt.

P M: Pontifex Maximus. Överstepräst. Kejsaren var den romerska religionens överhuvud och antog normalt titeln vid trontillträdet. Titeln bärs faktiskt fortfarande av påven i Rom.

P P: Pater Patriae. Landsfader.

MAX: Maximus. Den störste.

N, NOB: Nobilis. Nobel. Tillhör den högsta aristokratiska kretsen.

SC: Senatus Consulto. Efter senatens beslut. En vanlig men inte helt säkert belagd tolkning var att senaten fick rätt att ge ut koppar- och bronsmynt medan kejsaren förbehöll sig själv rätten att ge ut mynt av ädlare metaller. Vissa underlydande städer hade rätt att prägla mynt.

SPQR: Senatus Populusque Romanus. Den romerska senaten och folket.

TR P: Tribunica Potestas. Innehavare av folktribuns maktbefogenheter. Det innebar att kejsaren kunde inlägga veto mot vilken tjänsteman som helst, samt sammankalla senaten och folkförsamlingen. I praktiken innebar det att kejsaren kontrollerade den civila stadsapparaten. Ofta är ”TR P” följt av en romersk siffra som ger ytterligare en möjlighet för datering av myntet.

VOTA: Löfte. Ett högtidligt löfte till en gud för att kunna få en bestämd gudomlig förmån. Det kunde också vara publika löften om välfärd över en viss period tex. 5 eller 10 år.

Bland alla fina titlar kan man ibland också se ARM (Armeniacus), BRIT (Britannicus), DAC (Dacia), GERM (Germanicus) och PART (Parthicus). Hederstiteln gavs ofta till kejsaren efter en lyckosam militär expedition mot något av dessa områden.

Här följer också en del förkortningar på vanligt förekommande romerska namn: CL Claudius, FL Flavius, IVL Julianus eller Julius, LIC Licinianus och VAL Valerius.



Senast Uppdaterad: 2008-09-30                Copyright © 2004-2008             http://www.tonysmynt.se/